Igår kom jag 10 minuter för tidigt till jobbet, men det gör ingenting tycker jag för då har man lite mer tid att hälsa på anställda och fråga frågor om arbetsuppgifer med mera.
Efter ett tag in på dagen så sa Elin, chefen, att jag kunde få börja att servera och jag fick ta en plånbok att sätta i förklädet. Jag känner mig väldigt hedrad av det för i vaniga fall (berättade mormor) så brukar de inte låta praktikanter och sommarjobbare servera. Det var jättekul!=D
Jag fick jättegod lunch där igår också. Det var typ smörgåsbord med köttbullar, prinskorv, omelett, janson, ägg och mycket mer. Efter maten fick jag också en bit pinfärsk jordgubbstårta som var SÅ god!!=)
På kvällen efter jobbet åkte jag med mormor och morfar och deras pensionärs-kompisar på en liten utflykt.
Först satt vi och fikade och sedan åkte vi till Lilla-putt-landet. Det är en kvinna som har byggd en massa små hus ungefär i Legoland storlek.=O Hon hade också tagit rötter och målat dem som ormar och de såg så verkliga ut!!!
Sen åkte vi vidare till ett pionodling där vvi hade en guide som var lite "bakom flötet" eller vad man ska säga... Han sa flera saker 4-5 gånger om...
När vi hade fått varsin pion av guiden så åkte vi vidare till Sämsjön och grillade korv. Vi var hemma vid 11 på kvällen sen så idag är jag lite körd i huvudet, men det går säkert bra ändå.
Dessvärre hade jag inte med mig kameran på utflykten så jag har inte haft möjlighet till att ta några bilder.=(
Puss <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Texter
Livets buss
Dofterna... som en blandning mellan svett, choklad, chips och chaufförens snus.
Träden susar förbi utanför bussen, så snabbt att ögat knappt hinner uppfatta vad det ser. Det är ungefär så det är med livet.
Det mesta i livet går för fort, medan andra saker för långsamt. Under ens livs bussresa försöker man också hitta sig själv i bussens fönsterruta där regnet rinner ner som efterhängsamma tårar.
Så vad är meningen med att kliva på bussen som tar en vidare genom livet? Jag tror det är för att hitta sin spegelbild.
BESVIKELSE:
Vad patetisk man känner sig på kvällen när man ligger och vrider sig, sömnlös, i sin säng och tänker på hur tråkig dagen egentligen hade varit.
Den ångestfulla känslan som fyller hela ens kropp som berättar för en att man slösar bort sitt liv för att man knappt hade gjort någonting.
Även fast det bara är en dag av många under ens liv ångrar man sig onändligt mycket att man inte tog den där joggingturen som man planerade. Den kanske hade förgyllt ens dag...
Dofterna... som en blandning mellan svett, choklad, chips och chaufförens snus.
Träden susar förbi utanför bussen, så snabbt att ögat knappt hinner uppfatta vad det ser. Det är ungefär så det är med livet.
Det mesta i livet går för fort, medan andra saker för långsamt. Under ens livs bussresa försöker man också hitta sig själv i bussens fönsterruta där regnet rinner ner som efterhängsamma tårar.
Så vad är meningen med att kliva på bussen som tar en vidare genom livet? Jag tror det är för att hitta sin spegelbild.
BESVIKELSE:
Vad patetisk man känner sig på kvällen när man ligger och vrider sig, sömnlös, i sin säng och tänker på hur tråkig dagen egentligen hade varit.
Den ångestfulla känslan som fyller hela ens kropp som berättar för en att man slösar bort sitt liv för att man knappt hade gjort någonting.
Även fast det bara är en dag av många under ens liv ångrar man sig onändligt mycket att man inte tog den där joggingturen som man planerade. Den kanske hade förgyllt ens dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar