torsdag 3 juni 2010

Skolresa; Nordens ark

Idag åkte vi till Nordens ark med hela skolan. Bussarna avgick utanför GLTK 07:45...

Bussresan tog en halvtimma kortare tid än väntat så när vi kom fram fick vi vänta i 30 minuter innan vår guid kom och det var väldigt blåsigt och kallt...

Det började med en sjukamp som faktiskt inte var så tokig. Vi kom i väldigt bra grupper (engilt mig) och hade bra stämning. Efter lunchen fick vi gå omkring hur vi ville i parken så jag, Sarah och Charlotte gick omkring och kollade på massa söta djur bl. a. en pudu, en röd, mindre panda, hästar, jaguarer, snöleoparder som var omöjliga att se och tigrar.

Innan vi åkte hem köpte vi glass. Jag köpte en magnum mandel. På vägen hem lekte jag och Sarah en lek. Den går ut på att om en person säger till exempel Aten (bara länder eller städer gäller) så måste den andra säga ett land eller en stad som börjar på den bokstaven som den andra slutade på. t. ex. Aten Nordkorea. Vi håller fortfarande på efter två timmar och det börjar bli väldigt ont om länder och städer som börjar på N, D och A. Fast det är ju inte så konstigt eftersom de flesta länder och städer slutar på a, N eller D.

Men bara så du vet, Sarah, jag kommer aldrig att ge mig!!!! =P

Om ni vill se lite bilder från skolresan så kommer Rosanna och Sarah säkert lägga upp några på sin blogg, jag glömde/struntade i att ta med mig kameran dit.

Puss

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Texter

Livets buss

Dofterna... som en blandning mellan svett, choklad, chips och chaufförens snus.
Träden susar förbi utanför bussen, så snabbt att ögat knappt hinner uppfatta vad det ser. Det är ungefär så det är med livet.
Det mesta i livet går för fort, medan andra saker för långsamt. Under ens livs bussresa försöker man också hitta sig själv i bussens fönsterruta där regnet rinner ner som efterhängsamma tårar.
Så vad är meningen med att kliva på bussen som tar en vidare genom livet? Jag tror det är för att hitta sin spegelbild.

BESVIKELSE:

Vad patetisk man känner sig på kvällen när man ligger och vrider sig, sömnlös, i sin säng och tänker på hur tråkig dagen egentligen hade varit.
Den ångestfulla känslan som fyller hela ens kropp som berättar för en att man slösar bort sitt liv för att man knappt hade gjort någonting.
Även fast det bara är en dag av många under ens liv ångrar man sig onändligt mycket att man inte tog den där joggingturen som man planerade. Den kanske hade förgyllt ens dag...