Hej detta är mina löften för i sommar:
- Klara 20 RIKTIGA armhävningar. Det är så skamligt på gympan när man får straff för att ens lag har förlorat något och ska göra 25 stycken armhävningar och man inte klarar det... 20 är ju inte 25 men när man väl kommit till 20 så kanske de andra fem går snabbare.
- Lära mig att hjula ORDENTLIGT. Jag går i gymnastik och vi övar på att hjula ofta. Jag kan nästan, men mitt ena ben går en "genväg" så det går inte upp i luften rakt upp utan snett åt sidan istället. Jag får öva på studsmattan och fråga Rebecka om hjälp
- Jogga mera. Jag har en skamligt dålig kondition och jag vill verkligen klara milen på under 1h och 15min för då kanske (ytterst liten chans) kan jag få VG i det teoretiska också.
- Lära mig att dyka. Det gjorde jag nästan förra året. Får fråga om hjälp av Git när vi är på Gotlnad...=)
* Bli brun!!!!! Jag vill så gärna bli jättejättejättebrun i sommar <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Texter
Livets buss
Dofterna... som en blandning mellan svett, choklad, chips och chaufförens snus.
Träden susar förbi utanför bussen, så snabbt att ögat knappt hinner uppfatta vad det ser. Det är ungefär så det är med livet.
Det mesta i livet går för fort, medan andra saker för långsamt. Under ens livs bussresa försöker man också hitta sig själv i bussens fönsterruta där regnet rinner ner som efterhängsamma tårar.
Så vad är meningen med att kliva på bussen som tar en vidare genom livet? Jag tror det är för att hitta sin spegelbild.
BESVIKELSE:
Vad patetisk man känner sig på kvällen när man ligger och vrider sig, sömnlös, i sin säng och tänker på hur tråkig dagen egentligen hade varit.
Den ångestfulla känslan som fyller hela ens kropp som berättar för en att man slösar bort sitt liv för att man knappt hade gjort någonting.
Även fast det bara är en dag av många under ens liv ångrar man sig onändligt mycket att man inte tog den där joggingturen som man planerade. Den kanske hade förgyllt ens dag...
Dofterna... som en blandning mellan svett, choklad, chips och chaufförens snus.
Träden susar förbi utanför bussen, så snabbt att ögat knappt hinner uppfatta vad det ser. Det är ungefär så det är med livet.
Det mesta i livet går för fort, medan andra saker för långsamt. Under ens livs bussresa försöker man också hitta sig själv i bussens fönsterruta där regnet rinner ner som efterhängsamma tårar.
Så vad är meningen med att kliva på bussen som tar en vidare genom livet? Jag tror det är för att hitta sin spegelbild.
BESVIKELSE:
Vad patetisk man känner sig på kvällen när man ligger och vrider sig, sömnlös, i sin säng och tänker på hur tråkig dagen egentligen hade varit.
Den ångestfulla känslan som fyller hela ens kropp som berättar för en att man slösar bort sitt liv för att man knappt hade gjort någonting.
Även fast det bara är en dag av många under ens liv ångrar man sig onändligt mycket att man inte tog den där joggingturen som man planerade. Den kanske hade förgyllt ens dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar