måndag 8 november 2010

månadens kultur-tips

Jag har helt enkelt fått byta namn på månadens boktips. Hur länge sedan var de egentligen jag gjorde ett boktips? Denna gång blir det en film jag var och såg på bio i onsdags:

TITEL: I rymden finns inga känslor
REGISSÖR: Andreas Öhman
MANUS: Andreas Öhman och Jonathan Sjöberg
HANDLING: 18-årige Simon delar lägenhet med sin bror Sam. Simon som har Aspergers syndrom kräver ett fast schema där allt måste vara sig likt vecka efter vecka. Förändringar är något han bara kan hantera i små doser och när allt blir för jobbigt gömmer han sig i sin tvättunna, fylld med självlysandestjärnor – han gömmer sig i rymden för där finns inga känslor.
När Sam blir dumpad av sin flickvän och går in i en mindre depression spricker hela tillvaron för Simon. Han ger sig själv i uppdrag att hitta en ny flickvän till Sam, men med sin sociala inkompetens blir det inte enkelt, Simon vet ingenting om tjejer och kärlek...
ESTER TYCKER: Jag tycker att filmen var helt underbar. Det var en hel del skratt och man blev liksom tilltalad av den. En härlig må bra-film som man riktigt myser av.=)
SKÅDESPELARE: Cecilia Forss som Jenifer
Bill Skarsgård som Simon
Martin Wallström som Sam
ÖVRIGT: I rymden finns inga känslor är Sveriges Oscars-bidrag 2010, och man fattar verkligen varför.

Puss o kram
Upplagd av kl.
Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Texter

Livets buss

Dofterna... som en blandning mellan svett, choklad, chips och chaufförens snus.
Träden susar förbi utanför bussen, så snabbt att ögat knappt hinner uppfatta vad det ser. Det är ungefär så det är med livet.
Det mesta i livet går för fort, medan andra saker för långsamt. Under ens livs bussresa försöker man också hitta sig själv i bussens fönsterruta där regnet rinner ner som efterhängsamma tårar.
Så vad är meningen med att kliva på bussen som tar en vidare genom livet? Jag tror det är för att hitta sin spegelbild.

BESVIKELSE:

Vad patetisk man känner sig på kvällen när man ligger och vrider sig, sömnlös, i sin säng och tänker på hur tråkig dagen egentligen hade varit.
Den ångestfulla känslan som fyller hela ens kropp som berättar för en att man slösar bort sitt liv för att man knappt hade gjort någonting.
Även fast det bara är en dag av många under ens liv ångrar man sig onändligt mycket att man inte tog den där joggingturen som man planerade. Den kanske hade förgyllt ens dag...