Snön yrar utanför mitt fönster och vinden blåser igenom min balkongdörr. Det är aningen kallt... Stod ute i snön i tio minuter och bara tittade. Det är så härligt. Dessvärre glömde jag att jag hade icke vastenfast smink på mig så det är lite utkladdat...
Kom precis hem från en underbar middag med Emma hos Jessica. Min och Emmas tur till stan var också jättetrevlig då jag fick köpt lite roliga saker. Eftersom att alla jobbade var det väldigt tomt på stan så vi slapp stå i evighetslånga köer för att komma till provrum och kassor.
Imorgon blir det stan igen, men med min supersöta kusin Rebecka. Jag ska inte köpa något då utan bara hänga med för det trevliga sällskapets skull. Kanske blir det träning med Sarah sen...?
Jag ska försöka skriva ett inlägg till innan jag åker till Gotland, jag åker på tidig onsdag morgon.
Hoppas ni har det bra, ses när skolan börjar och jag saknar er alla enormt mycket!!!
Puss <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Texter
Livets buss
Dofterna... som en blandning mellan svett, choklad, chips och chaufförens snus.
Träden susar förbi utanför bussen, så snabbt att ögat knappt hinner uppfatta vad det ser. Det är ungefär så det är med livet.
Det mesta i livet går för fort, medan andra saker för långsamt. Under ens livs bussresa försöker man också hitta sig själv i bussens fönsterruta där regnet rinner ner som efterhängsamma tårar.
Så vad är meningen med att kliva på bussen som tar en vidare genom livet? Jag tror det är för att hitta sin spegelbild.
BESVIKELSE:
Vad patetisk man känner sig på kvällen när man ligger och vrider sig, sömnlös, i sin säng och tänker på hur tråkig dagen egentligen hade varit.
Den ångestfulla känslan som fyller hela ens kropp som berättar för en att man slösar bort sitt liv för att man knappt hade gjort någonting.
Även fast det bara är en dag av många under ens liv ångrar man sig onändligt mycket att man inte tog den där joggingturen som man planerade. Den kanske hade förgyllt ens dag...
Dofterna... som en blandning mellan svett, choklad, chips och chaufförens snus.
Träden susar förbi utanför bussen, så snabbt att ögat knappt hinner uppfatta vad det ser. Det är ungefär så det är med livet.
Det mesta i livet går för fort, medan andra saker för långsamt. Under ens livs bussresa försöker man också hitta sig själv i bussens fönsterruta där regnet rinner ner som efterhängsamma tårar.
Så vad är meningen med att kliva på bussen som tar en vidare genom livet? Jag tror det är för att hitta sin spegelbild.
BESVIKELSE:
Vad patetisk man känner sig på kvällen när man ligger och vrider sig, sömnlös, i sin säng och tänker på hur tråkig dagen egentligen hade varit.
Den ångestfulla känslan som fyller hela ens kropp som berättar för en att man slösar bort sitt liv för att man knappt hade gjort någonting.
Även fast det bara är en dag av många under ens liv ångrar man sig onändligt mycket att man inte tog den där joggingturen som man planerade. Den kanske hade förgyllt ens dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar