Imorgon gäller det... Sista skolfotot på Kärralund. Jag känner mig lite pressad över att bli bra eftersom jag inte blivit det på en enda bild...
Självklart ska jag inte vara med på klassens foto, utan på uppsamlingsbilden så att man syns jättetydligt(!) Dessutom så ska kortet tas utomhus så ens hår kommer flyga omkring så att frisyren blir förstörd och så kommer man vara alldeles knottrig på armarna.
Som tur är har jag redan listat ut vad jag ska ha på mig, så att jag kan få sova längre imorgon och därmed slippa svarta ringar under ögonen. Ska också försöka hinna med att duscha ikväll, eller imorgon kanske är bättre, så att luggen lägger sig någolunda bra.
Önska mig lycka till <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Texter
Livets buss
Dofterna... som en blandning mellan svett, choklad, chips och chaufförens snus.
Träden susar förbi utanför bussen, så snabbt att ögat knappt hinner uppfatta vad det ser. Det är ungefär så det är med livet.
Det mesta i livet går för fort, medan andra saker för långsamt. Under ens livs bussresa försöker man också hitta sig själv i bussens fönsterruta där regnet rinner ner som efterhängsamma tårar.
Så vad är meningen med att kliva på bussen som tar en vidare genom livet? Jag tror det är för att hitta sin spegelbild.
BESVIKELSE:
Vad patetisk man känner sig på kvällen när man ligger och vrider sig, sömnlös, i sin säng och tänker på hur tråkig dagen egentligen hade varit.
Den ångestfulla känslan som fyller hela ens kropp som berättar för en att man slösar bort sitt liv för att man knappt hade gjort någonting.
Även fast det bara är en dag av många under ens liv ångrar man sig onändligt mycket att man inte tog den där joggingturen som man planerade. Den kanske hade förgyllt ens dag...
Dofterna... som en blandning mellan svett, choklad, chips och chaufförens snus.
Träden susar förbi utanför bussen, så snabbt att ögat knappt hinner uppfatta vad det ser. Det är ungefär så det är med livet.
Det mesta i livet går för fort, medan andra saker för långsamt. Under ens livs bussresa försöker man också hitta sig själv i bussens fönsterruta där regnet rinner ner som efterhängsamma tårar.
Så vad är meningen med att kliva på bussen som tar en vidare genom livet? Jag tror det är för att hitta sin spegelbild.
BESVIKELSE:
Vad patetisk man känner sig på kvällen när man ligger och vrider sig, sömnlös, i sin säng och tänker på hur tråkig dagen egentligen hade varit.
Den ångestfulla känslan som fyller hela ens kropp som berättar för en att man slösar bort sitt liv för att man knappt hade gjort någonting.
Även fast det bara är en dag av många under ens liv ångrar man sig onändligt mycket att man inte tog den där joggingturen som man planerade. Den kanske hade förgyllt ens dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar