onsdag 8 september 2010

Uppsala

Äntligen! Here it is! Inlägget om UppsalaVi startade resan ungefär halv två från Gustav Adolfs torg. Jag Nora och Shadi bestämde oss för att ha ett uppehåll med godisförbudet nu under resan, vilket kanske inte var så smart...=9
Resan tog ungefär 7timmar och vi var framme vid nio efter mycket krångel med dvd-spelaren som svalde vår nya dvd som vi skulle titta på=(. Vi blev inplaserade hos failjer med varsin kompis. Jag och Ester skulle bo tillsammans hos en tjej (96:a) som heter Tuija. Hon bodde ca 25minuter utanför Uppsala, på landet, med världens finaste soluppgång. Familjen var väldigt tillmötesgående.
På morgonen satte vi igång med kören klockan halv nio, Tuija var i skolan så det var bara vår kör som övade på förmiddagen.
Vid lunch fick vi en lång rast så vi gick och kollade på Uppsalas mysiga gator, var inne i deras gigantiska kyrka och var inne i en "cup-cake affär" med massa söta grejor där jag köpte en strut med choklad från Åre-choklad fabrik.
Vi höll på och övade fram till åtta, så efter 11h träning så var man rejält slutkörd och jag stupade rätt i säng så fort vi kommit innanför dörren.
Morgonen där på började vi tidigare i uppsala igen(!)och hade ett seminarium (föreläsning) om körsång för unga på deras moderna konserthus. Själva konserten som vi kommit dit för började klockan tre och gissa om man var nervös när man stod bakom scenen och väntade på att få gå in i en konsertsal fullpackad med människor!!!
Det gick väldigt bra iaf trots allt, speciellt kul var det att David (min kusin) och farmor hade varit och kollat så jag träffade dem lite efter konserten.
Båda körerna åkte sedan till Fyrishov (ett badland), badade och åt tacos-buffé. Mamma åkte vattenbana och brännde upp ett hål i sin baddräkt...=P
Jag Ester och Tuija var ensamma hemma på kvällen, så vi hyrde en film i Uppsala och tog taxi hem till henne. Vi såg på avatar och precis som vanligt var den stört bra!!! Jag grät i slutet(?)(!)
Det var så tråkligt när vi väl skulle åka hem att säga hejdå till den trevliga familjen och den fina staden. Men jag får hoppas på att vi kommer ses igen <3

Ursäkta över att det blev ett lite långt inlägg=9

inuti Uppsala domkyrka, Domkyrkans torn är lika höga som vår är lång...

Uppsala konserthus, ska föreställa ett piano





a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgr4d5SkKHq0CfLzk1NfLKC8S6AZi0Wj5kw1ukBzvjm3ZHj8s4MG46u0sXX6AvmWdNtCTqcFat3c6w2LOmMHwESWmyVNziUUeHE5ZTTwum5P96bElJjzijcEVx3AZaoAizcsZiboLaaPmQ7/s1600/Uppsala+10+042.JPG">

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Texter

Livets buss

Dofterna... som en blandning mellan svett, choklad, chips och chaufförens snus.
Träden susar förbi utanför bussen, så snabbt att ögat knappt hinner uppfatta vad det ser. Det är ungefär så det är med livet.
Det mesta i livet går för fort, medan andra saker för långsamt. Under ens livs bussresa försöker man också hitta sig själv i bussens fönsterruta där regnet rinner ner som efterhängsamma tårar.
Så vad är meningen med att kliva på bussen som tar en vidare genom livet? Jag tror det är för att hitta sin spegelbild.

BESVIKELSE:

Vad patetisk man känner sig på kvällen när man ligger och vrider sig, sömnlös, i sin säng och tänker på hur tråkig dagen egentligen hade varit.
Den ångestfulla känslan som fyller hela ens kropp som berättar för en att man slösar bort sitt liv för att man knappt hade gjort någonting.
Även fast det bara är en dag av många under ens liv ångrar man sig onändligt mycket att man inte tog den där joggingturen som man planerade. Den kanske hade förgyllt ens dag...